Får man ta en bild på internet och göra vad man vill med den? Har den som är med på bilden rätt att bestämma hur bilden får användas? Det kan skrivas hur mycket som helst om detta, men det korta svaret är NEJ på båda frågorna. Man får inte ta en bild från internet och göra vad man vill med den (men man får göra ganska mycket), och den som är med på bilden har inte rätt att bestämma hur bilden får användas.
Jag tänkte här försöka bena ut vad man egentligen får göra med en bild man hittar på nätet, oavsett om man själv är med på bilden eller inte.
Kopiera och publicera
Får man kopiera och publicera en bild från nätet? Här är det viktigt att skilja på att kopiera och publicera. Det är tillåtet att kopiera en bild på nätet. Man kan ladda hem den och visa den för familjen, skriva ut den och hänga på väggen eller bara spara den på hårddisken. Det är när man publicerar bilden för allmänheten som ”brottet” begås. Att t.ex. tanka hem en bild och lägga upp den på sin blogg eller Facebook, oavsett om du är med själv på bilden, är inte tillåtet! För att få publicera måste man få användningsrätt (förfoganderätt) till bilden, kanske genom att köpa den eller få den. Observera att vem som finns på bilden har ingen betydelse och det hjälper inte att ange vem som har tagit bilden. Den lilla symbolen för copyright (©) har inte heller någon praktisk betydelse för om en bild får användas fritt eller inte.
Vem äger bilden?
Är det fotografen, eller kanske den som är med på bilden, eller den som köpt bilden som äger den? Här måste man skilja på upphovsrätt och användningsrätt. Wikipedia skriver: ”Upphovsrätt bygger på idén att den person som har skapat ett verk av en viss verkshöjd också ska ha ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas”.
Det är nästan alltid fotografen eller skaparen av bilden som äger upphovsrätten. Om man inte har avtalat något annat så är det samma person som har användningsrätten. Det är alltså fotografen som bestämmer hur bilden får användas. En person som har hamnat på bild kan inte begära att få en kopia, att bilden ska raderas eller något annat. Det är fotografen som bestämmer vad som ska hända med bilden och befinner man sig på en plats där allmänheten har tillträde så får man finna sig i att man kan hamna på bild. Enda undantagen är om det finns ett uttalat fotoförbud på platsen som t.ex. vissa skolor, idrottsarenor, militära objekt m.m. Inte ens polis på platsen får beslagta minneskort med bilder utan ett domstolsbeslut eller misstanke om brott. Sedan bör ju givetvis fotografer respektera människor som inte vill hamna på bild men det är en annan fråga.
Användningsrätten till en bild kan säljas eller ges bort till t.ex. en kund, bildbyrå, kompis eller annat. Det kan vara exklusivt så att kunden är den enda som får använda bilderna, eller ej exklusiv så att fotografen fortfarande får använda bilden och kanske t.o.m. sälja den vidare flera gånger. Hur någon får använda bilden beror på vad man har kommit överens om med den som äger upphovsrätten. Här kan det vara bra med ett skriftligt avtal om vad som gäller för bilderna. Ett muntlig avtal är också ett avtal men det kan vara svårt att bevisa vad man kommit överens om ifall det skulle bli en konflikt senare.
Exempel
Hur funkar detta då i praktiken? Vi antar att du har hittat en bild som du vill spara och använda som på Facebook eller lägga upp i ditt Instagramflöde, du kanske t.o.m själv är med på bilden. Att tanka hem den och spara den är helt OK, men för att lägga upp den i t.ex. ditt Instagramflöde måste du ha tillstånd från den som äger rättigheterna till bilden. Det spelar ingen roll om du själv är med på bilden.
Men om du själv har hamnat på en bild som någon har lagt upp på nätet och du vill att den raderas? Det spelar inte heller någon roll. Har du befunnit dig på en allmän plats där inget uttalat fotoförbud råder så får du räkna med att hamna på bild och att den kan komma att visas. Som fotograf är det dock viktigt att visa respekt. Är det inte nödvändigt att publicera bilden så var lite schysst och plocka bort den.
Det finns sedan juli 2013 en lag som förbjuder kränkande fotografering. Det är dock upp till domstol att avgöra om ett foto kan anses kränkande och inget man kan ta till för att få bort en pinsam bild från lekarna på midsommarfesten. Men som jag skrev tidigare, fotografer har ett stort ansvar att respektera människor som inte vill hamna på bild.
Kortfattat kan man säga att om du hittar en bild på nätet som du vill använda – fråga fotografen. De flesta blir nog ganska smickrade om du tycker att just hans/hennes bilder är värda att spridas. I värsta fall får du ett nej och slipper en fet faktura eller åtal och skadestånd. Ewa Wieselgren har skrivit en bra text på GP om upphovsrätt och hur det funkar, framförallt på Facebook. Där skriver hon bl.a.
I praktiken betyder det att du inte får ta andras foton och texter från Facebook eller något annat ställe och publicera som dina egna. Det spelar ingen roll att du skriver varifrån det är hämtat, eller talar om vem som är upphovsman. Att du anger källan ger dig ingen rätt att använda bild och text
Undantaget är om det tydligt står skrivet att materialet FÅR vidarepubliceras. Webbsidor som har länkar för delning till Facebook och Twitter godkänner att du delar materialet just så. Delningslänken ger dig ingen rätt att kopiera innehållet och använda på annat sätt.
GDPR
GDPR började gälla 25 maj 2018 ersätter den gamla personuppgiftslagen PUL som syftar till att skydda den personliga integriteten. Den innebär att allt som kan bidra till att identifiera en nu levande person som t.ex. utseende, hårfärg, tatueringar, sysselsättning o.s.v. ska hanteras på ett visst sätt. Lagen styr sedan över allt som händer uppgifterna, d.v.s. bilderna, från det att man trycker på avtryckaren till dess att bilderna raderas för alltid. För alla som fotograferar finns nu tre rättsliga grunder, samtycke, avtal eller intresseavvägning.
Samtycke betyder att du frågar den du fotograferar om du får ta en bild. Precis som tidigare så behöver det inte vara en skriftlig överenskommelse men det är alltid lättare att hävda sin rätt med ett skriftligt underlag om det skulle bli en konflikt senare.
Avtal är när någon uttryckligen beställer en fotografering av dig. Även där är skriftligt underlag att föredra även om en enkel fråga som ”kan du ta en bild av mig och maila den till mig” också är ett avtal. Observera att i både ”samtycke” och ”avtal” så ingår att man bestämmer hur bilderna ska hanteras, hur länge de ska sparas m.m.
Den tredje rättsliga grunden är intresseavvägning. Det är den mest luddiga rättsliga grunden där man får väga sitt eget intresse mot personens eget intresse i personuppgifterna. Man ska alltså avgöra om bilden är viktigare än den avbildade personens integritet och då måste man givetvis väga in hur bilden ska användas. Inte helt lätt…
Behöver vi då fråga alla när vi ska ta en bild för att få samtycke, eller skriva avtal? Nej, lagen gäller inte för privatpersoner i sin privata verksamhet. Ska man visa bilderna för släkt och vänner eller posta den i familjegruppen på Facebook så behövs inga tillstånd. Ska man däremot publicera den offentligt på Facebook, blogg el.dyl. så behöver man ta hänsyn till GDPR. Men inte ens då är sannolikheten så stor att man behöver fråga om lov att publicera då det finns konstnärligt eller journalistiskt undantag.
I Sverige undantas allt som faller under Tryckfrihetsförordningen (TL) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Och även om du saknar utgivningstillstånd, eller om behandling av personuppgifter sker utan koppling till TL och YGL så kan hanteringen av personuppgifterna undantas (du behöver inte fråga) om syftet är konstnärligt, journalistiskt eller litterärt. Du behöver inte vara journalist, konstnär eller författare för att skapa bilder som faller under dessa kategorier, det räcker med att ditt syfte har varit det. Lägger du upp en bild på grannen som kissar i trädgården och skriver ”kolla vad min granne gör” så är det knappast journalistiskt men t.ex. en bild på julgransförsäljaren på torget säkert är ok. även om försäljaren själv inte vill vara med på bild. Ditt syfte är ju att ”journalistiskt” beskriva julhandeln 🙂 Privata bloggar kan t.ex. ha ett journalistiskt eller konstnärligt syfte som att rapportera om sitt favoritlag eller visa sina fina gatufotografier.
Personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde
GDPR skiljer också på personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde vilket betyder att t.ex. en fotograf agerar på uppdrag av någon ansvarig. Du kanske blir ombedd av den lokala fotbollsföreningen att ta lite bilder på knattecupen en helg eller lagbilder till föreningspresentationen. Så länge du levererar bilderna till t.ex. en förening, utan att spara några original själv, så blir föreningen personuppgiftsansvarig och måste ta hänsyn till GDPR medan du blir personuppgiftsbiträde slipper ansvar för den fortsatta hanteringen.
Lämna ut information
Den nya lagen ställer också krav på att man ska kunna begära ut personlig information om sig själv. Syftet är att man ska kunna begära ut personlig information och i vissa fall t.o.m. begära att bilder raderas när de tjänat syftet de togs för. Detta gäller dock inte bilder tagna för privat bruk eller konstnärligt, journalistiskt eller litterärt syfte. Man behöver alltså inte radera bilder bara för att någon kräver det. Det kan dock bli en konflikt och om man inte kan hävda något ovanstående syfte så kan även privatpersoner bli ålagda att radera bilder.
Som man ser så finns det gott om undantag i den nya lagen och man får ha i åtanke att huvudsyftet med lagen inte är att klämma åt enskilda hobbyfotografer även om skyddet för den enskilde stärks. Lagen är främst tänkt att skydda den enskilde mot stora aktörer som t.ex. Google och Facebook som hanterar miljoner bilder dagligen tillsammans med din position, dina surfvanor, inköp, intressen o.s.v. o.s.v. Uppgifter som dessutom säljs vidare och används på alla möjliga sätt. Så länge man fotograferar med lite sunt förnuft så behöver man säkert inte oroa sig så mycket.